Mar 28

equmenias auktion

Välkomna på auktion lördag 1 april
i Gräfsnäskyrkan!

Från kl. 18.00 serveras fika och man kan köpa lotter.
19.00 Andakt och sedan startar auktionen.

Gåvor mottages tacksamt.

Arrangör:
equmenia Gräfsnäs Sollebrunn

Mar 19

”Ur skärvorna”

Konsert med Johanna Bjurenstedt, ackompanjerad
av Kristin Börjesson, båda från Donsö. Efter konserten
blir det servering.

Lördagen den 25 mars kl.19.00 i Gräfsnäskyrkan

Varmt välkomna!

Fotograf: Alice Johnsson

”Det är en lördag i september. Jag står hemma i mitt kök på Donsö och bakar bullar. Mitt i bullbaket, inom loppet av en sekund faller jag ner i ett svart hål, som där och då upplevs inte ha någon botten. Efter någon månad har jag fortfarande inte nått fast mark och jag förstår inte hur jag skall kunna fortsätta leva i en verklighet som inte längre känns igen. Allt har blivit helt meningslöst, svindlande och totalt okontrollerbart. Universum svajar och jag kan inte begripa hur något eller någon överhuvudtaget kan existera, ännu mindre vad jag gör här, på jorden, mitt i universum. Gud finns du, på riktigt och i så fall vem är du? Samtidigt som frågan ekar fylls jag av skuld. Får jag känna meningslöshet, jag som har allt?

Där, mitt i bottenlösheten börjar jag ana Gud. En aning som blir till en begynnande relation och tillit. Mina föreställningar om Gud börjar monteras ned och mitt i denna nedmontering börjar en ny bild träda fram. En bild som sakta börjar kunna urskiljas och som gör att mina fötter har något att ställa sig på. I januari 2013 skriver jag min första sång och efter ett tag ytterligare några. Lyssnar du på mina sånger kommer du kanske att känna igen dig, kanske kan någon ton eller något ord få dig att inse att du är älskad, sedd och inte är ensam. 

Egentligen handlar min berättelse inte om mig utan om Honom, om Gud själv, som gav sig tillkänna och som vände sitt ansikte mot oss i krubban genom Jesus Kristus. El Roi, seendets Gud, som upprättar, försonar och som erbjuder sig att helt träda in i våra liv och omforma oss. Han som ständigt låter hoppet finna sina vägar som aldrig överger oss.

I allt jag är och gör tillhör jag honom.”  

Min berättelse, Johanna Bjurenstedt
http://www.johannabjurenstedt.se

Feb 17

Equmeniakyrkan Gräfsnäs Sollebrunn längtar efter våren

Ett vetekorn som faller i jorden och dör är inte förlorat. Det kan gro, växa och bära frukt. Bli något nytt! Innanför sitt skal är det fyllt av liv. Ett frö som förblir ett frö utvecklar inget liv. Det var Jesus som gav oss den bilden av hur ordningen ser ut i Guds rike.

I Sollebrunn går nu en epok i graven, ett hus avvecklas som kyrkobyggnad. Och i detta fall är det inget tecken på att kyrkan dör. Ett visst vemod kan inte förnekas, men avslutningsgudstjänsten, den 14 maj, kommer att präglas av tacksamhet över det engagemang, trons liv, tjänstvilliga människor som byggt och spridit trons uttryck genom åren. Gudstjänsten kommer också att innehålla framtidstro; Livet växer vidare genom församlingens verksamhet. Nya möjligheter till växt ges också genom att intäkterna från försäljningen kommer att slå ut i nysatsningar vid Gräfsnäskyrkan, som nu är församlingens huvudkyrka.

Byggnaden i Sollebrunn, med sitt innehåll av tillbedjan, Gudskärlek och trons längtan, liknar ett frö som genererar en skörd.

Arbetet i Gräfsnäs är levande och varmt i form av barn- och ungdomsarbete, möte med nysvenskar och asylsökande, körverksamhet och gudstjänstliv… Nu får vi tro att den ena byggnadens ”död” får ge nytt liv åt den andra byggnaden, till nytta och glädje för nya människor. Vi längtar och hoppas på att arbetet i Guds rike skall fortsätta att ge god skörd, genom att människor berörs av Guds liv och kärlek – i hela Bjärkebygden!

”All din stora längtan Herren hör och ser. Våga vänta tryggt: Snart har dagen grytt. Våren visar vägen: Gud gör allting nytt…” (PsoS nr 205)

Guds tid är nu och det är vår tid. Låt våren visa vägen. / BERTIL CARLSSON, pastor

Nov 29

Vit som snö?

Världen känns nersölad. Inte bara när jag tittar på vägens lervälling och halvruttna löv, dessa borttappade sommarminnen… Det är så kallt. Men det hände något i början av november. Snön föll som en längtan efter renhet.  Och när jag idag vandrar i Gräfsnäsparken möter mig världen som en vitklädd brud och jag känner en varm längtan efter ren kärlek. Är det bara är en dröm?

I morgontidningen läser jag: ”…Men varningen har gått de flesta förbi. Därför har de totalitära tankegångarna återkommit – Hitler är närmare än vi tror…” Det är historieprofessorn Timothy Snyder som presenterar sin bok ”Den svarta jorden”. Den handlar om nutidspolitik…

Jag vill vara realist och åtminstone låta tron på Guds makt börja med att leda mina egna tankar och handlingar. Jag vill också tro att mitt liv kan vara smittsamt. Därför ber jag idag med kung Davids högst aktuella ord: ”Du (Gud) som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig…tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång…” (Ps 51:8-10a)

Förr sjöng jag vid den här tiden: ”När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår…”  

Det gäller fortfarande även om psalmen tonat bort. Första söndagen i advent är nyårsdag och texterna om Jesus börjar om från början.  Vi triumferar först av allt över konungens ankomst. Advent betyder ankomst. Visserligen är Jesu intåg i Jerusalem slutet på hans jordiska verksamhet. Inte början. Men innan vi läser om Jesu födelse, uppväxt och verksamhet så är det viktigt att vi vet vem han är. Han är en annorlunda kung. I texterna på första advent får vi lära oss att hans rike inte är av denna världen, men att hans rike kan beröra den här världen. När vi tro och följer denna kung så kommer vi att präglas av ett tankemönster som kallas kärlek och kärlek är handling…

Efter de fyra adventsveckornas ljuständande kommer sedan den stora ljusfesten. Längtan efter kärlek kan bli smärtsam. I julens texter drabbar makterna samman. Kung Herodes blir rädd och hans makt bjuder våld… Kungabarnet Jesus är maktlös, men får hela världen att lysa…Evangelisten Johannes kallar barnet för Ljus. ”Det sanna ljuset skulle komma till världen…” ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Vi får följa barnets flykt undan världens ondska. Vi ser att barnet är nyfiket, ställer frågor och tycker till i de svåra och djupa livsfrågorna. Barnet blir vuxet. Han uttrycker sin vilja att vara en av oss genom att ställa sig i en kö av syndare som vill döpas. Han ser längtan efter ett sant och kärleksfullt liv. Han söker gemenskap och han samlar ihop lärjungar. Vi hör Jesus säga: ”Följ mig!” Och vi gör det; och vi utmanas, utvecklas, misslyckas… Vägen han går med oss är kärlekens väg. Han själv är Vägen.

I min andaktsbok läser jag om detta: ”På kärlekens väg blir du allt svagare, inte starkare. Målet är att du skall se dig själv i Guds blick, som hans oändligt älskade barn, och därmed smaka dubbel frihet: friheten att förbli syndare och friheten att bli helig. Du behöver inte bli förkrossad över att du är syndare, men du kan alltid göra valet att älska – det enda val som kan göra en människa till helgon medan hon ännu är en syndare” (P.Halldorf)

Snön föll som sagt redan i november som ett barmhärtighetens täcke över vår värld. Den svarta jorden doldes för ett tag. Kärleken skyler över många synder, sa aposteln Petrus. Störst är kärleken. Den skall bestå när snön har smält!

Välkommen att vandra tillsammans med andra syndare som möts i Gräfsnäskyrkan/ Equmeniakyrkan Gräfsnäs Sollebrunn. Kanske möter du ett helgon utan att hen vet om det… BERTIL CARLSSON, pastor.