Mar 08

Vårtid

Idag är vår tid att leva. Om i morgon vet vi inget. Men vi har ju våra drömmar och förhoppningar. Vi längtar efter våren då färgerna brukar återkomma; grönskan, blomningen, solljuset. Då kommer värmen att tillta och fågelsången och promenaderna… Vi har varken svårt att tro eller att hoppas på ett sådant liv. Vi har nämligen varit med om det förr.

Denna längtan efter naturens nyfödelse, ljusets vinst över mörkret, de begravda frönas uppståndelse väcker möjligtvis också en djupare längtan hos oss: Vi blir påminda om att vårt eget människoliv har sina ”årstider”. Ibland verkar det dött i vår inre värld, kyligt, mörkt och uppgivet… Att då få uppleva den omgivande naturens förvandling i sitt eget inre vore fantastiskt. Som en andlig vårtid. Men det känns kanske svårare för dig att våga tro och hoppas på något sådant än att förutsätta att gullvivornas tid är inom räckhåll? Men, Gud är inte långt borta ifrån någon enda av oss! Hans ljus är här i världen, för din skull!

Men, vi behöver kanske varandra för att upptäcka det. Jag vill säga att nu är det vår tid att uppmuntra varandra till att våga tro att Gud, som återskapar naturen, också vill väcka liv och glädje i våra egna liv – liksom i vår gemenskap.

Paulus talar om att vi har olika uppgifter när vi bygger en gemenskap där man kan dela livet med varandra. Den ene sår, den andre vattnar och någon får skörda, säger han. Det är viktigt att vara med och hitta sin uppgift, men påminner Paulus; Det är Gud som ger växten! Vi får vara hans medarbetare.

Per Harling vattnar med sina tankar i en text ur psalmboken: ”Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser. Våga vänta tryggt: Snart har dagen grytt. Våren visar vägen: Gud gör allting nytt… Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort. Framtiden väntar, vila i tro, kornet som nu slumrar snart börjar gro.” (Psalmer o sånger Nr 205)

Välkommen till Gräfsnäskyrkan – en plats där vi längtar efter att något nytt skall växa fram!  Vi hoppas… Men det är nu vi lever!  Och ditt liv är redan ett liv – och det är vackert!  BERTIL CARLSSON, pastor

Jan 17

Tid för längtan

Så har vi då inlett ett nytt åt, och hoppas att det skall vara gott. Ett och annat löften har kanske avgetts för att hjälpa det goda på traven..?!

Vi söker tecken på att vi rör oss i rätt riktning. Våra samtal inleds ofta med en påminnelse om; ”att nu går det mot ljusare tider…”

Redan nu i januari håller vi med Erik Axel Karlfeldt: ”Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider, ingen maj en dager sprider som den klarnande april. .. Inget är som längtans tider…” Ja, redan i vintermånadernas mörker ligger längtans frö och värker av längtan, med en drivkraft för vår tanke; Vi vill framåt, vi vill blomma ut igen.

Mycket handlar om så ytliga saker som att kunna klä sig tunnare, bli brun i skinnet, kunna sitta på utecaféer och titta på glada människor som passerar. Men, i djupet av våra liv döljer sig förmodligen andra typer av drömmar; Att få bli mer meningsfull, godhjärtad, uppmärksam på det ”verkliga livet”. Vad menas med det? Kanske en aning om at det finns ett annat ljus, bortom vårsolens varma strålar som skall drabba mig i april. Kan mitt liv bli mer verkligt och meningsfullt i ljuset av en gudsnärvaro? Eller är det overkligt?

Den typen av funderingar tänker Anders Sundholm och jag ägna oss åt tillsammans med andra som vill följa längtans tråd inåt i livet. Vi kallar det ”Upptäckargrupp” och startar i mitten av februari. Vill du vara med och prata på det sättet så hör av dig till undertecknad. Tid och plats meddelas när gruppen har formats.

Jag längtar också efter att få läsa en nyutkommen bok, som blivit en oväntad läsarsuccé i Danmark, där den kom ut 2015. Det är den kritiskt granskande journalisten Charlotte Rörth som påstår sig ha mött Jesus i Spanien utan att hon frågat efter det – som en fysisk och mental blixt drabbade mötet henne och det tvingade henne att fundera över sitt moderna och rationella liv. Hon ger inte upp sitt kritiska granskande, utan söker förstå vad hon varit med om. I en recension av boken står att läsa: ”’Jag mötte Jesus’ är en personlig, existentiell berättelse om tro och tabu i Skandinavien, där religiösa upplevelser och erfarenheter är något av de mest privata, definitivt något att hålla för sig själv om man vill undvika att bli sedd som psykiskt obalanserad eller komplett galen.”

Jag är nyfiken att höra hennes reflektioner. Det kanske flera är? Tips för en bokcirkel.

Längtans tid och drivkraft bör alltid finnas som en del i kyrkans värld. Välkommen att tillföra din längtan i Gräfsnäskyrkans gemenskap! BERTIL CARLSSON, pastor. (070 534 01 06)

Dec 05

Gud är närmare än du anar. Det är en God Jul!

Vi har just firat Domsöndagen. Kyrkoårets sista söndag som också handlar om världens slut och Guds rikes fullbordan. Jag har i predikan betonat att regenten i Guds annorlunda rike kallar sig själv för ”Människosonen”. Överraskande. Vi tänker ofta på Gud som ”långt bortom rymder vida” sittande på en tron för att döma. Kanske vackert, eller skrämmande? Framför allt en Gud på distans! Visst, Gud är allsmäktig och så härlig i sin glans att ingen människa har kunnat se Gud i sin hel(ig)het. Men Gud är också en Människoson, en bland oss, som har kommit till hit som en tjänare och befriare. Så nära att alla kan nå honom, utan rädsla. Det är detta mysterium som vi firar i kyrkan när det blir Jul; Att Gud blev människa. Guds Ord skapade ju allt. Vi trodde kanske att han sedan avlägsnade sig bortom allt skapat. Men, nu har Gud, Ordet, blivit mer än en teori – en närvaro.

Det är värt att fira. Välkommen till julnattens gudstjänst! Då ser vi Gud som ett barn som en människa kan bära i sin famn! ”Barnet buret bär den vuxne.” Det är mer än en vacker stämning.

Välkommen även till Annandagens gudstjänst som handlar om mission. Alltså Guds fortsatta närvaro i världen genom våra liv… Att få vara med och bära en annan människas nöd, att delta i Guds barmhärtighet och rättfärdighet är att växa som människa. Till glädje!

Så fortsätter verksamheten i Gräfsnäskyrkan. Vi tror på vårtider med ny växt… Årsmöte och årshögtid firas i slutet av februari. Planer dras upp inför framtiden. Vill du vara med? Kanske erbjuda dig själv i något arbete. Eller berika gemenskapen i en Upptäckargrupp? Det startar en samtalsgrupp i februari månad för dig som inte är så van att gå till kyrkan, men som skulle uppskatta en otvungen gemenskap där de lite djupare frågorna om livet får plats. Hör av dig!

Gräfsnäskyrkan önskar alla en god Jul och ett gott nytt år!

Bertil Carlsson, pastor.

Nov 25

Ljus. För vem?

Jag känner en som älskar när solen går ned tidigt på eftermiddagen och mörkret faller in i vardagsrummet. Då syns det inte längre att fönstren är smutsiga och bordsytan lite dammig. Och så är det ju så mysigt att tända den lilla lampetten i fönstret och ett stearinljus på bordet. Dessa ljus avslöjar ju inga stora synder. Samtidigt begränsar de världen. Skönt att tända ett ljus för bara mig och min värld.

Julens högtid närmar sig, med budskap om en stor glädje – ”en glädje för hela folket…”, som ängeln sa när ljuset bländade julnattens herdar. Hela folket! Men hur lätt är det inte att göra julen till en ganska trång historia. Då vill vi stänga dörren och inte bli avslöjade av något obarmhärtigt ljus. Då vill vi stänga världens oro utanför och tända ett ljus ”för bara dig och mig”…

Ljus är mångfasetterat. Det upplyser, leder, avslöjar, oroar, skyddar, ger tillväxt, processar fram färger, ger hälsa, bländar, lockar, skapar stämning… ”Nu tändas tusen juleljus…”

”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn…” Joh.1:9-

Julen är Barnets högtid. Som kom med ljus. Han var Ljuset ”som ger alla … ljus” – vad gör vi med en sådan insikt? Går det att släcka lampan? Nej, men man kan sätta en förnuftig låda över. Gör inte det! Låt oss fira Honom! Och låt oss tillåta att det Ljuset får göra med oss vad han vill. I honom finns inget mörker och ingen fördömelse av smutsiga fönster och inget förakt för begränsad förståelse av en komplicerad värld. Men det finns en inbjudan till pånyttfödelse, helhet och glädje samt en öppning mot en värld som behöver ”Sanningens ljus”.

En julbön:  ”Omslut mig med din kärlek. Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig.” (PsoS nr 96:4)

Julen är barnens högtid. Alla Guds barns fest. Låt oss då fira tillsammans. Det bjuds många tillfällen till Ljusmanifestationer och Julfest –  i många olika kyrkor – så även i Gräfsnäskyrkan! Välkommen!

Vi önskar en god befriande jul i gemenskap!   / BERTIL CARLSSON, pastor

Nov 24

Valberedningens arbete är igång!

Finns det någon uppgift i församlingen eller i ungdomsarbetet som du skulle vilja hjälpa till med? Eller vill du avsäga dig något uppdrag? Vi önskar din anmälan/avanmälan senast den 31 december till någon av oss i valberedningen.

Hälsningar Lars, Jessica, Evert, Maria F, Lennart B, Miriam

Okt 28

Vi hoppas!

Hösten är vacker och hoppfull. Döden kommer. Löven faller. Men när solen skiner sent i oktober över en avlövad bokbacke så är det svårt att skilja höstdagen från en vacker aprildag. Hoppet om en vår lever och bidrar till skönheten.

Nu är det Alla helgons dag inom kort. Som barn var ljusgudstjänsterna denna helg förvillande lik lucia. Jag förstod mer av ljuset än av sorgen när vi vandrade över kyrkogårdens stjärnfall. Bli som barn, sa Jesus. Kanske ser vi klarare då?

Sorgen har sin tid, saknaden är svår, det egna ”avklädandet” smärtsamt.

Men tanken på dem som vi nu saknar fyller oss också med ett stråk av hopp. ”Vi ses snart”, sa maken vid sin hustrus grav. Han som strax innan förklarat för mig att han inte trodde. Men hoppades gjorde han.

”Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han gett oss den heliga anden.” (Rom 5:5)

Välkommen att söka, att hoppas och att våga tro… Kyrkan kan få vara vår mötesplats på vår pilgrimsfärd… /Bertil Carlsson