Jan 17

Tid för längtan

Så har vi då inlett ett nytt åt, och hoppas att det skall vara gott. Ett och annat löften har kanske avgetts för att hjälpa det goda på traven..?!

Vi söker tecken på att vi rör oss i rätt riktning. Våra samtal inleds ofta med en påminnelse om; ”att nu går det mot ljusare tider…”

Redan nu i januari håller vi med Erik Axel Karlfeldt: ”Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider, ingen maj en dager sprider som den klarnande april. .. Inget är som längtans tider…” Ja, redan i vintermånadernas mörker ligger längtans frö och värker av längtan, med en drivkraft för vår tanke; Vi vill framåt, vi vill blomma ut igen.

Mycket handlar om så ytliga saker som att kunna klä sig tunnare, bli brun i skinnet, kunna sitta på utecaféer och titta på glada människor som passerar. Men, i djupet av våra liv döljer sig förmodligen andra typer av drömmar; Att få bli mer meningsfull, godhjärtad, uppmärksam på det ”verkliga livet”. Vad menas med det? Kanske en aning om at det finns ett annat ljus, bortom vårsolens varma strålar som skall drabba mig i april. Kan mitt liv bli mer verkligt och meningsfullt i ljuset av en gudsnärvaro? Eller är det overkligt?

Den typen av funderingar tänker Anders Sundholm och jag ägna oss åt tillsammans med andra som vill följa längtans tråd inåt i livet. Vi kallar det ”Upptäckargrupp” och startar i mitten av februari. Vill du vara med och prata på det sättet så hör av dig till undertecknad. Tid och plats meddelas när gruppen har formats.

Jag längtar också efter att få läsa en nyutkommen bok, som blivit en oväntad läsarsuccé i Danmark, där den kom ut 2015. Det är den kritiskt granskande journalisten Charlotte Rörth som påstår sig ha mött Jesus i Spanien utan att hon frågat efter det – som en fysisk och mental blixt drabbade mötet henne och det tvingade henne att fundera över sitt moderna och rationella liv. Hon ger inte upp sitt kritiska granskande, utan söker förstå vad hon varit med om. I en recension av boken står att läsa: ”’Jag mötte Jesus’ är en personlig, existentiell berättelse om tro och tabu i Skandinavien, där religiösa upplevelser och erfarenheter är något av de mest privata, definitivt något att hålla för sig själv om man vill undvika att bli sedd som psykiskt obalanserad eller komplett galen.”

Jag är nyfiken att höra hennes reflektioner. Det kanske flera är? Tips för en bokcirkel.

Längtans tid och drivkraft bör alltid finnas som en del i kyrkans värld. Välkommen att tillföra din längtan i Gräfsnäskyrkans gemenskap! BERTIL CARLSSON, pastor. (070 534 01 06)

Dec 05

Gud är närmare än du anar. Det är en God Jul!

Vi har just firat Domsöndagen. Kyrkoårets sista söndag som också handlar om världens slut och Guds rikes fullbordan. Jag har i predikan betonat att regenten i Guds annorlunda rike kallar sig själv för ”Människosonen”. Överraskande. Vi tänker ofta på Gud som ”långt bortom rymder vida” sittande på en tron för att döma. Kanske vackert, eller skrämmande? Framför allt en Gud på distans! Visst, Gud är allsmäktig och så härlig i sin glans att ingen människa har kunnat se Gud i sin hel(ig)het. Men Gud är också en Människoson, en bland oss, som har kommit till hit som en tjänare och befriare. Så nära att alla kan nå honom, utan rädsla. Det är detta mysterium som vi firar i kyrkan när det blir Jul; Att Gud blev människa. Guds Ord skapade ju allt. Vi trodde kanske att han sedan avlägsnade sig bortom allt skapat. Men, nu har Gud, Ordet, blivit mer än en teori – en närvaro.

Det är värt att fira. Välkommen till julnattens gudstjänst! Då ser vi Gud som ett barn som en människa kan bära i sin famn! ”Barnet buret bär den vuxne.” Det är mer än en vacker stämning.

Välkommen även till Annandagens gudstjänst som handlar om mission. Alltså Guds fortsatta närvaro i världen genom våra liv… Att få vara med och bära en annan människas nöd, att delta i Guds barmhärtighet och rättfärdighet är att växa som människa. Till glädje!

Så fortsätter verksamheten i Gräfsnäskyrkan. Vi tror på vårtider med ny växt… Årsmöte och årshögtid firas i slutet av februari. Planer dras upp inför framtiden. Vill du vara med? Kanske erbjuda dig själv i något arbete. Eller berika gemenskapen i en Upptäckargrupp? Det startar en samtalsgrupp i februari månad för dig som inte är så van att gå till kyrkan, men som skulle uppskatta en otvungen gemenskap där de lite djupare frågorna om livet får plats. Hör av dig!

Gräfsnäskyrkan önskar alla en god Jul och ett gott nytt år!

Bertil Carlsson, pastor.

Nov 25

Ljus. För vem?

Jag känner en som älskar när solen går ned tidigt på eftermiddagen och mörkret faller in i vardagsrummet. Då syns det inte längre att fönstren är smutsiga och bordsytan lite dammig. Och så är det ju så mysigt att tända den lilla lampetten i fönstret och ett stearinljus på bordet. Dessa ljus avslöjar ju inga stora synder. Samtidigt begränsar de världen. Skönt att tända ett ljus för bara mig och min värld.

Julens högtid närmar sig, med budskap om en stor glädje – ”en glädje för hela folket…”, som ängeln sa när ljuset bländade julnattens herdar. Hela folket! Men hur lätt är det inte att göra julen till en ganska trång historia. Då vill vi stänga dörren och inte bli avslöjade av något obarmhärtigt ljus. Då vill vi stänga världens oro utanför och tända ett ljus ”för bara dig och mig”…

Ljus är mångfasetterat. Det upplyser, leder, avslöjar, oroar, skyddar, ger tillväxt, processar fram färger, ger hälsa, bländar, lockar, skapar stämning… ”Nu tändas tusen juleljus…”

”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn…” Joh.1:9-

Julen är Barnets högtid. Som kom med ljus. Han var Ljuset ”som ger alla … ljus” – vad gör vi med en sådan insikt? Går det att släcka lampan? Nej, men man kan sätta en förnuftig låda över. Gör inte det! Låt oss fira Honom! Och låt oss tillåta att det Ljuset får göra med oss vad han vill. I honom finns inget mörker och ingen fördömelse av smutsiga fönster och inget förakt för begränsad förståelse av en komplicerad värld. Men det finns en inbjudan till pånyttfödelse, helhet och glädje samt en öppning mot en värld som behöver ”Sanningens ljus”.

En julbön:  ”Omslut mig med din kärlek. Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig.” (PsoS nr 96:4)

Julen är barnens högtid. Alla Guds barns fest. Låt oss då fira tillsammans. Det bjuds många tillfällen till Ljusmanifestationer och Julfest –  i många olika kyrkor – så även i Gräfsnäskyrkan! Välkommen!

Vi önskar en god befriande jul i gemenskap!   / BERTIL CARLSSON, pastor

Nov 24

Valberedningens arbete är igång!

Finns det någon uppgift i församlingen eller i ungdomsarbetet som du skulle vilja hjälpa till med? Eller vill du avsäga dig något uppdrag? Vi önskar din anmälan/avanmälan senast den 31 december till någon av oss i valberedningen.

Hälsningar Lars, Jessica, Evert, Maria F, Lennart B, Miriam

Okt 28

Vi hoppas!

Hösten är vacker och hoppfull. Döden kommer. Löven faller. Men när solen skiner sent i oktober över en avlövad bokbacke så är det svårt att skilja höstdagen från en vacker aprildag. Hoppet om en vår lever och bidrar till skönheten.

Nu är det Alla helgons dag inom kort. Som barn var ljusgudstjänsterna denna helg förvillande lik lucia. Jag förstod mer av ljuset än av sorgen när vi vandrade över kyrkogårdens stjärnfall. Bli som barn, sa Jesus. Kanske ser vi klarare då?

Sorgen har sin tid, saknaden är svår, det egna ”avklädandet” smärtsamt.

Men tanken på dem som vi nu saknar fyller oss också med ett stråk av hopp. ”Vi ses snart”, sa maken vid sin hustrus grav. Han som strax innan förklarat för mig att han inte trodde. Men hoppades gjorde han.

”Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han gett oss den heliga anden.” (Rom 5:5)

Välkommen att söka, att hoppas och att våga tro… Kyrkan kan få vara vår mötesplats på vår pilgrimsfärd… /Bertil Carlsson

Jul 02

Att söka källan till allt somrigt liv

”I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor.” (Ur  Ps o S Nr 200:1)

Jo, nog finns det mycket att glädja sig åt en vacker sommardag av sådant som är alldeles gratis. Vi säger ibland att det är lättare att tro på Gud dessa dagar, när livet ler mot oss och kysser oss. Men, den kyssen kan också vara förförisk. Människan har haft kunskap om Gud, men inte ärat honom. De dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen, säger Paulus i Romarbrevet. Sommaren är inte självklart en tid av fördjupning i vår Gudsrelation.

Därför denna uppmuntran till att packa ned en Bibel på din resa; Nu när du har tid till eftertanke. Den tar inte stor plats, men kan ge dig ett vidgat perspektiv på den sköna sommaren. Passa på att möta nya systrar och bröder om du drar iväg till nya platser. Allt verkligt liv är ju möten.

Och du som besöker trakterna kring sjön Anten; Välkommen att besöka de samlingar som annonseras i Gräfsnäskyrkan. Vi hoppas att du skall finna en öppen och god gemenskap, frisk som en bris över sjöns vatten.

Till er alla: Ha en skön och välsignad sommar i Guds gemenskap – det är ju i Honom som vi lever, rör oss och är till! Skönare kan det inte vara. Ge Honom äran för alla doftande, smekande, upplivande, färgsprakande gåvor som tillhör dig, genom Guds nåd och generositet!

Bertil Carlsson, pastor

Jun 03

Pingst

Pingst betyder romantik. Vi blir hänryckta av att se den nyklädda naturen och de festklädda brudparen. Och visst blir man förundrade över hur mycket liv och kärlek det ändå finns i en värld som tidvis känns ganska mörk och frusen.

Pingst är tron på ett andligt flöde som överraskar med sitt ostyriga tilltal. Jag mötte en människa som tappat balansen av en kraftig vårvind. Hon sa: – Jag bad för första gången i mitt liv och jag blev alldeles varm på ett mycket märkligt sätt och det var inte klimakteriesvettningar, jag lovar, och jag bara undrar; var det Guds ande?

Jo, Pingsten handlar om Andens liv som spränger gränser. Jesus sa till en sökande människa: ”Anden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.” Vinden är överraskande, men inte kaotisk. Gud ville komma nära människorna, lika nära som en vind som smeker den nakna huden. Guds ande hade blåst över den nakna jorden i skapelsens morgon.  Gud blåste in livsande i människans kropp och så blev hon lik Gud; treenig, med kropp, själ och ande. Den första pingsten i Jerusalem, för ett par tusen år sedan, hände det igen. Jesus andades på de dödsförskräckta lärjungarna och de blev levande och glada och börjar berätta… Nu är samma vind här och väcker våren, skapar tro, får hoppet att bära frukt och kärleken att blomma.

Om vi inte tål blåsten så stänger vi gärna in oss i ett fyrkantigt, lagbundet liv. Ett tidsbegränsat rum. Evigheten stängs ute. Men, i ett stängt rum kan ingen vind röra sig.

Ibland är almanackan en symbol för ett liv som begränsar vindens kraft i våra liv. Gå ut ur almanackan. Gå ut i naturen. Gå in i en kyrka. Öppna ditt eget livsrum. Låt dig överraskas om Gud tittar in. Bjud in någon till ett ärligt möte. Andas ut lite glädje över en vanlig vardag. Gud låter Andens liv blåsa över allt skapat. Fira Pingst!

/Bertil Carlsson, pastor i Equmeniakyrkan Gräfsnäs Sollebrunn